Mias stilla vecka

Mamma och pappa läste berättelsen om palmsöndagen i skrifterna. När Jesus Kristus kom till Jerusalem viftade folket med palmblad och ropade ”Hosianna!”

Min syster Lucy höll upp en bild av när Jesus rider på en åsna. Vi andra viftade med våra pappersgrenar. Jag kände mig glad när jag föreställde mig att jag välkomnade Jesus.

Jesus blev upprörd över att folk sålde saker i templet, så han kastade ut dem. Vi plockade skräp bland buskarna runt kyrkan. Jag är glad att vi kunde hjälpa till att ta hand om Guds hus!

Mamma läste berättelser som Jesus Kristus hade berättat för andra. Vi lyssnade och använde leran för att göra saker från berättelserna. Lucy gjorde ett får eftersom Jesus är den gode herden. Jag gjorde en liten oljelampa. Det hjälpte mig att komma ihåg att ha hjärtat fyllt av tro.

Pappa berättade för oss hur Maria gav Jesus Kristus en speciell olja för hans fötter. Doften fyllde hela huset.

Vi hade inte den där speciella oljan. I stället använde vi kanel för att göra något gott. Mamma sa att när vi kände lukten av kanel medan godsaken gräddades skulle vi tänka på vad vi kan ge Jesus.

Vi tände ljusen och sjöng en sång, precis som när Jesus Kristus och hans lärjungar sjöng under den sista måltiden. Vi åt pitabröd och drack druvjuice för att minnas det första sakramentet. Vi hade också granatäpplen som påminde oss om Jesu blod, och oliver för Getsemane trädgård.

Medan vi åt mullrade åskan ute. Jag kände mig trygg och tacksam för att jag visste att Jesus redan har mött den mörkaste stormen.

Vi läste om hur Jesus Kristus dog för oss. Sedan tog vi ut den tomma blomkrukan i trädgården och lade den på sidan som om det vore en grav. Vi lade jord och stenar runt omkring men lämnade öppningen frilagd. Mamma gav oss en figur som fick föreställa Jesu kropp. Vi virade vördnadsfullt in den i en vit duk och lade den i blomkrukan.

Fastän det bara var en blomkruka var jag ändå ledsen när vi täckte öppningen med en sten.

Mamma sa att när Jesus Kristus hade dött började han utföra missionsarbete i andevärlden. På så sätt kunde de som inte hade lärt sig om hans evangelium på jorden ändå lära sig om honom. I templen kan vi döpas för personer som inte döptes innan de dog.

Lucy och jag är inte gamla nog att komma in i templet än, men vi hjälpte till att klippa ut de utskrivna namnkorten. Mamma och pappa turades om att göra tempeltjänst för personerna på lapparna och att gå runt på området med oss. Till och med från utsidan kändes templet lite som himlen.

På påskdagens morgon var stenen framför blomkrukan borta och duken var tom. Det fanns ett kort där det stod: Han har uppstått!

Jag visste redan att Jesus Kristus är anledningen till påsken. Efter att ha firat stilla veckan känns det som om jag känner honom lite bättre också.