Prickarna länkas samman

Mina kära bröder och systrar, kära vänner, jag hälsar er med kärlek och välsignelser från första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum.

Jag är så glad att få vara med er och särskilt tacksam för att vi har fått höra från min fru.

Harriet är solskenet i mitt liv. Alla som känner henne älskar henne. Hon gör människorna omkring sig bättre och lyckligare. Hon har sannerligen haft den inverkan på mig.

Som syster Uchtdorf sa gifte vi oss när vi var mycket unga. Nu, efter många år, är jag tacksam för varje ögonblick med Harriet.

Med tidens gång har jag lärt mig att vi i den äldre generationen ofta har samma frågor om livet som ni har – men vi har ställt dem under en längre tid. Frågor som:

Är jag på rätt väg?

Lägger Gud verkligen märke till mig? Bryr han sig om mig?

Varför känner jag mig ibland tom, överväldigad, förbisedd eller ensam?

Varför gav Gud mig inte det underverk jag så akut behövde?

Varför lät han mig uppleva den här sorgen, sjukdomen eller tragedin?

De här är svåra frågor oavsett ålder.

Frågor som de här kan bli otroligt frustrerande när vi inte genast får svar. Nu för tiden kan vi fråga Google nästan vad som helst och få svar på några sekunder.

Men svaren på våra mest personliga, viktiga och genomgripande frågor kommer inte alltid snabbt. Ofta lyfter vi hjärtat mot himlen och allt vi verkar få är den där snurrande markören som säger ”vänta”.

Vi tycker inte om att vänta, eller hur?

När vi måste vänta mer än några sekunder på att en sökmotor ska svara, kan vi tro att uppkopplingen är bruten. I vår frustration kanske vi också avbryter sökningen. Men när det gäller eviga frågor, sådant som rör själen, måste vi ha mer tålamod än så.

Alla svar är inte lika värdefulla. Svar från världslig visdom eller den allmänna opinionen är lätta att få, men de förlorar snabbt sitt värde när nya teorier eller trender dyker upp. Himmelska svar – eviga svar – är ovärderliga. För att få sådana svar krävs det ofta uppoffringar, arbete och repetition.

Men jag försäkrar er att de här svaren är värda att vänta på.

Om du har obesvarade frågor vittnar jag med visshet om att din Fader i himlen hör dig, han känner dig och han tappar aldrig hoppet om dig. Så tappa aldrig hoppet om honom. Fortsätt sträva efter att följa hans väg så ”ska [han] leda er” till att hitta svar med precis så mycket vägledning att ni fortsätter i rätt riktning – utan att begränsa er tillväxt eller era möjligheter att utöva tro eller er moraliska handlingsfrihet.

Steve Jobs, en av Apples grundare, sa en gång: ”Det [är] omöjligt att sammanlänka prickarna när man ser framåt. Man kan bara länka samman dem genom att se bakåt, så man får lita på att prickarna på något sätt länkas samman i framtiden.”

Vad menade han med det? Ni kanske har sett målningar som gjorts med små färgprickar på målarduken. På nära håll kan prickarna verka osammanhängande och slumpartade. Men när man tar in hela målningen ser man hur prickarna flyter ihop till färger och hur färgerna så småningom bildar former som uppenbarar ett vackert mönster. Det som en gång verkade vara slumpmässigt och kanske förvirrande börjar klarna.

Ibland är våra liv som de här målningarna. Prickarna som utgör våra upplevelser i livet kan ibland verka osammanhängande och kaotiska. Vi kan inte se att det råder någon ordning. Vi kan inte föreställa oss att de har någon mening alls.

Men när ni tittar på ert liv ur Jesu Kristi evangeliums eviga perspektiv börjar ni se hur prickarna länkas samman till den storslagna plan Gud har i åtanke för er.

När ni strävar efter att lita på Gud och följa hans Son Jesus Kristus får ni en dag se slutprodukten, och ni vet då att den store konstnären hela tiden hade en plan för de där slumpartade prickarna. Ni ser att han förberedde er för tillfällen och långt härligare möjligheter än vad ni någonsin kunde föreställa er eller åstadkomma på egen hand. Jag har sannerligen sett det i mitt eget liv.

En del av er vet kanske att när jag var mycket ung blev min familj flyktingar två gånger. Vid båda tillfällena blev det ganska uppenbart att människorna på den nya platsen ansåg att vi var ”lägre stående än dem”. Bland barnen i min ålder gjorde min dialekt mig till en utböling, och den var en rik källa till hån och skratt för dem.

Det var svårt för mina föräldrar att försörja familjen. Så mamma startade ett tvätteri, alla hjälpte till, och jag arbetade med cykel och vagn som ”hemleverantör” i företaget efter skolan.

Traumat och stressen av flyttningarna gjorde att jag kom efter i mina studier och gick miste om ett helt skolår.

I Östtyskland hade jag studerat ryska som andraspråk. Det var svårt men jag klarade det. Nu i Västtyskland krävdes det att jag lärde mig engelska.

Det kändes omöjligt för mig! Jag trodde helt enkelt inte att min mun var skapad för det engelska språket.

Under mina tonår var jag kär i en underbar flicka med vackra stora bruna ögon. Tråkigt nog verkade inte Harriet vara det minsta intresserad av mig. Inget jag prövade verkade fungera. Ja, ni har hört hennes sida av berättelsen.

Där var jag alltså, en ganska oansenlig och kämpande ung man i efterkrigstidens Tyskland, som inte verkade ha så stor chans att lyckas väl i livet.

Men det fanns en del saker som fungerade för mig.

Jag visste att min familj älskade mig. I skolan och i kyrkan hade jag lärare som uppmuntrade mig att alltid sätta höga mål och aldrig ge upp. Jag minns fortfarande när en ung amerikansk missionär lärde att ”om Gud är för [er], vem kan då vara emot [er]?” och att ”för Gud är allting möjligt”.

Det var något med de här skriftställena som slog mig med stor kraft. Om så är fallet, tänkte jag, varför skulle jag då vara rädd?

Så jag trodde. Och jag litade på Gud.

Under en tid var jag med i ett lärlingsprogram. En av mina lärare uppmanade mig att gå kvällskurser i maskinteknik. Det ledde till att jag upptäckte min passion för flygning!

Och jag blev chockad när jag insåg att jag behövde kunna engelska för att bli pilot. Jag ville verkligen bli pilot, och på något mirakulöst sätt verkade min mun förändras, och engelska var inte längre ett omöjligt språk.

Det betydde förstås inte att saker och ting alltid gick bra.

När jag var nitton reste jag till San Antonio i Texas för att börja utbilda mig till stridspilot. På planet satt jag bredvid en man som pratade med en stark texasdialekt. Jag insåg till min fasa att den engelska jag så ihärdigt hade arbetat på att lära mig inte var samma engelska som de pratar i Texas!

Under pilotutbildningen var det också svårt. Det var ett mycket konkurrensbetonat program där alla tävlade om toppositionen till examen. Jag insåg genast att jag inte låg så bra till eftersom de flesta av mina klasskamrater hade engelska som modersmål.

Mina flyginstruktörer varnade mig angående en annan potentiell nackdel: jag tillbringade alldeles för mycket tid i kyrkan. De lokala medlemmarna välkomnade mig till grenen och till sina hem, och vi byggde till och med ett möteshus tillsammans i Big Springs, Texas medan jag var där. Mina lärare var oroliga för att sådana aktiviteter skulle försämra mina chanser att nå en topposition i klassen. Jag trodde inte det. Så jag litade på Gud och gjorde så gott jag kunde.

Så småningom lärde jag mig engelska (men jag arbetar fortfarande på det). Jag fullföljde mycket framgångsrikt min pilotutbildning. Jag blev stridspilot och senare flygkapten i ett flygbolag. Och min vackra, brunögda drömflicka? Hon är här med mig i dag.

Så tills hela bilden visar sig, låt er inte överväldigas av livets stora, svåra uppgift. Kom ihåg att stora saker utgörs av små saker. Om ni beslutar er för att göra de ”små och enkla” sakerna som Gud vill att ni ska göra – och ni gör dem så fullkomligt ni kan, så följer stora saker på det.

En del av dessa ”små och enkla” saker innefattar avsiktlig daglig bön, skriftstudier, att göra Kom och följ mig och Vägledning för de unga till en del av er rutin, leva efter Visdomsordet, gå i kyrkan, betala tionde och offergåvor, och se till att ha en giltig tempelrekommendation.

Gör dessa saker även när ni inte vill, även när det krävs uppoffringar. Det är uppoffringen som helgar dem, och ”offer och lydnad välsignelse skänker”.

På sätt och vis är era ”små och enkla” uppoffringar vardagslivets prickar som bildar era livs mästerverk. Ni kanske inte ser hur prickarna hänger ihop nu, och det behöver ni inte än. Ha bara tillräckligt med tro för stunden ni lever i just nu. Lita på Gud, för ”av det ringa kommer det som är stort”.

När jag var i er ålder hade jag ingen aning om vart mitt liv skulle föra mig. Jag såg definitivt inga prickar som bands samman framför mig.

Men jag litade på Gud. Jag trodde att om jag gjorde mitt bästa i stunden skulle Gud ta hand om det större perspektivet.

Och det gjorde han.

Han kände till änden från begynnelsen när jag inte gjorde det.

Jag såg inte framtiden, men det gjorde han.

Också under de svåra tiderna, när jag trodde att jag var övergiven, var han med mig – det ser jag nu.

I Ordspråksboken finner vi det här löftet: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar.”

Jag uppmanar er att tro på att era liv blir oändligt mycket bättre om ni litar på att Gud vägleder er. Han vet sådant som ni omöjligen kan veta, och han har en framtid beredd för er som ni omöjligen kan föreställa er. Aposteln Paulus vittnade: ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.”

Så fråga er: ”Kan jag uppbåda tillräckligt med tro för att tro Gud? Är jag villig att lita på att han älskar mig och vill vägleda mig?”

Om ni så bara kan hitta en partikel av tro stor som ett senapsfrö i hjärtat – även om det bara är en önskan att tro – börja där.

Gud vet hur man gör små frön till stora träd. Gör de små och enkla sakerna så kommer Gud att ”föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er”.

Man behöver inte gå långt i dagens kultur för att höra motstridiga röster som avråder från eller hånar tron på Gud i allmänhet, och på vår religion i synnerhet.

Sociala medier förstärker sådana röster.

Men er generation är inte den enda vars tro på Gud har utmanats och hånats. Det verkar vara en del av jordelivets prövning för alla Guds barn.

”Hade ni tillhört världen”, sa Jesus till sina lärjungar, ”skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er … Därför hatar världen er.”

Det är lika bra att ni accepterar att när ni en gång har bestämt er för att följa Frälsaren misstycker de som bor i den stora och rymliga byggnaden – ganska högljutt emellanåt. De kan också försöka trakassera er och få er att skämmas.

Men kom ihåg att ni inte är ansvariga inför dem. Ni är ansvariga inför Gud. En dag står ni inför honom och ska redogöra för era liv.

Han frågar er om ni följde Frälsaren, om ni älskade er nästa, om ni uppriktigt försökte hålla er kvar på lärjungeskapets stig och ära era förbund.

Mina kära unga vänner, nu är det dags att besluta sig för att följa Kristus och gå på hans stig.

En dag kommer alla Guds barn att knäböja och bekänna att Jesus är Kristus, Återlösaren, världens Frälsare. Då vet de att han dog för dem.

Den dagen blir det uppenbart att hans röst är den enda som någonsin har betytt något.

När vi nu pratar om att låta Gud vägleda våra liv vill jag klargöra något. Ni kanske inte tycker om det som jag nu ska säga. När ni ber Gud om vägledning för besluten ni ska fatta i livet – även vissa viktiga beslut – kanske han inte ger er ett detaljerat svar.

Sanningen är att ibland har det helt enkelt ingen betydelse för Herren vad ni bestämmer er för, så länge som ni håller er inom Jesu Kristi återställda evangeliums grundläggande förbund och principer.

Det finns tillfällen då Gud har en särskild väg han vill att ni ska följa. Det finns också tillfällen när han varnar er för vissa val på grund av faror ni inte kan förutse. Men sedan finns det tillfällen då en fråga har många ”rätta” svar, och ni finner glädje i vilket som helst av dem så länge ni lever efter Guds eviga sanningar.

När det hände Joseph Smith och hans medarbetare gav Herren ett intressant svar då de sökte hans vägledning. Han sa: ”Det gör mig detsamma.”

Sedan tillade han: ”Var blott trofasta.”

Kanske är det en besvikelse att höra att Gud inte ger er en detaljerad karta över ert livs resa. Men vill ni verkligen ledas i varje detalj?

Vill ni verkligen ha livets fuskkoder innan ni har haft möjlighet att själva ta reda på saker och ting? Vilket slags äventyr skulle det vara? Skulle inte det ta bort känslan av att ha uppnått något? Hur skulle ni någonsin kunna tillväxa och öka i tillit till Herren och till er själva?

Som Herren sa till Oliver Cowdery: ”Du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt.”

Vår himmelske Fader gav er sin plan, sin väg. Han gav er helhetsbilden. Och han har gett er en hjärna och ett hjärta. Om ni litar på honom så hjälper han er att använda båda på rätt sätt i ert beslutsfattande. Han litar på att ni fattar bästa möjliga beslut genom att följa Jesus Kristus.

I många fall är valen ni gör just då kanske inte är lika viktiga som vad ni gör efter att ni har gjort valet.

Till exempel kan ett par välja att gifta sig trots att några i deras familjer inte anser att de är perfekta för varandra. Men jag har stort hopp om ett sådant par om de, efter att beslutet har fattats, förblir fullständigt hängivna varandra och Herren med hela hjärtat och sinnet. Genom att behandla varandra med kärlek och vänlighet, med fokus på varandras känslomässiga, andliga och timliga behov – och genom att regelbundet göra ”små” saker – blir de ”den rätta” för alla.

Å andra sidan, tänk på par som tror att de har valt ”den rätta” och sedan tror att den svåra delen är över. Om de slutar uppvakta varandra, slutar kommunicera, försummar sina heliga förbund och glider mot ett egoistiskt och självcentrerat liv, färdas de på en stig som leder till bedrövelse och ånger.

Samma princip gäller vid val av yrke. Jag har stora förhoppningar för dem som kanske väljer ett mindre prestigefyllt yrke men gör sitt bästa och hittar sätt att använda sitt arbete för att förhärliga Gud och välsigna hans barn.

Jag har mindre hopp om dem som väljer yrken som låter imponerande men som längs vägen tappar fokus på sin gudomliga identitet och det goda de skulle kunna göra genom att tjäna Gud och hans barn på en och samma gång.

Gud har förberett eviga välsignelser ni inte kan föreställa er. För att hjälpa er att ta emot dem gav han er buden, heliga förbund, inspirerade profetiska råd, den Helige Andens gåva och moralisk handlingsfrihet. Detta är mer än nog för att leda er till glädje under det här livet och i evigheten. Därutöver ska ni inte misströsta om ni fattar några beslut som inte var så bra. Det är så ni lär er. Det är en del av äventyret.

Nej, äventyr flyter inte obehindrat från start till slut. Era liv kommer att ha upp- och nedgångar. Men om ni är trofasta mot Jesus Kristus, ser hans försoningsoffer som en kärleksgåva och omvändelse som sättet att ta emot den, så kan ni vara säkra på lyckliga slut.

Ni kanske inte ser det förrän mycket senare, men ni kommer att kunna se tillbaka och veta att Herren aldrig övergav er, även när han lät er fatta många beslut på egen hand. Ni kommer att se prickarna länkas samman.

Så vad hoppas jag att ni ska minnas från vår tid tillsammans i dag?

För det första: Tänk på att Guds svar på era djupaste frågor kanske dröjer, och att de kan komma på sätt som ni inte väntar er. Guds svar är av evigt värde. De är värda att vänta på.

För det andra: Bli inte överväldigade när ni vandrar lärjungeskapets stig. Gör bara det bästa ni kan i det lilla, så faller det stora på plats.

För det tredje: Ha lite tro. Tro på att ni är viktiga för Gud, att han ser det ni inte kan se, och att han leder er på rätt väg. Han älskar er. Lita på honom.

För det fjärde: Låt inte nedslående röster avskräcka er från er vandring i tro. Tänk på att ni inte är ansvariga inför några kritiker. Ni är ansvariga inför er Fader i himlen. Det är hans värderingar som är viktiga.

För det femte: Sök Herrens vägledning, och när han säger ”det gör mig detsamma”, fatta då de bästa beslut ni kan på basis av de sanningar ni känner till. Och var sedan trofasta.

Jag ger er min välsignelse i början av detta nya år att när ni uppriktigt strävar efter att lära känna er himmelske Fader, följa Jesus Kristus och ära hans förbund, så ökar er tro.

Er självtillit ökar när ni söker att följa er Frälsare och hans lärdomar.

I Jesus Kristus, hans evangelium och hans kyrka finner ni lycka, glädje och frid! Och en dag omfamnar han er i gudomlig kärlek.

Med outsäglig tacksamhet ser ni att Gud själv, i sin överflödande kärlek, nåd och medkänsla, alltid var där och vakade över er, välsignade er och förberedde en plats åt er.

Om detta vittnar jag och ger er min välsignelse i Jesu Kristi namn, amen.