Hantera konkurrerande prioriteringar: Garna Mejia

Jag tror att om jag skulle säga: ”Vad är det som har hjälpt mig att ta mig igenom en svår tid eller hantera vad som verkade vara konkurrerande prioriteringar?” Då är det konceptet ”kom ihåg, kom ihåg”. Varför säger vår himmelske Fader det till oss så mycket? Är det för att vi kanske har en tendens att glömma? Är det för att man kanske får uppleva det här underbara underverket och sedan ger man sig iväg för att fortsätta längs sin livsväg, och så kommer en ny utmaning, och det är verkligen svårt att lita på att det blir bra, att allt på något sätt kommer att ordna sig? Jag tror att vår himmelske Fader ber oss att komma ihåg eftersom han hoppas att vi ska lära oss att lita på honom. Om vi kan lita på honom så kan vi, oavsett vad som kommer i vår väg, ta oss igenom det – och vi kan ta oss igenom det med glädje och med motståndskraft. Han satte oss inte på jorden för att vi skulle vara olyckliga. Även om hemska saker händer oss, så är det inte vilka vi är.

När jag tänker på prioriteringar tänker jag egentligen i termer av processen av att skapa. Du vet, att bestämma hur du vill använda din tid, vad du vill investera din tid i, är egentligen att bestämma vad du vill skapa. Vilket slags liv vill du skapa för dig själv? Jag har upptäckt att när jag prioriterar Gud och litar på att han hjälper mig att skapa ett vackert liv, då kan resten falla på plats. För jag vet att allt detta följer på min önskan att tjäna Gud och att älska honom och visa honom att jag älskar honom.

När jag tänker på hur jag lever mitt liv tänker jag inte på vilket yrke jag har. Jag försöker tänka på vem jag behöver bli, och det är det som blir min ledstjärna. Det som styr hur jag använder min tid och mina prioriteringar är kärleken till Kristus, kärleken till vår himmelske Fader. Och jag tror att det finns en viktig del också. Om vi är nära Anden vägleder han oss på livets resa. Han hjälper dig att ändra dig i rätt tid. Han hjälper dig att fatta beslut som har eviga följder – som äktenskap, familj, att stödja dem du älskar, tjäna dem du älskar – så att fokus inte alltid måste vara på dig eller vad du gör utan på vem du håller på att bli.